Dansyra

Jag trivs verkligen på estet-linjen, där har jag hittat min plats. En av de bästa sakerna med att gå på min skola är alla konserter och uppträdanden som dans, musik och teatereleverna håller i. Ett sting av avund attackerar min lyckliga själ varje gång jag ser alla kompetenta musiker, skådespelare och dansare.

Under förra veckan hade skolans alla danselever ett spektakel på senen - Dansyra. Lyckligtvis hade jag med mig min kamera just den dagen och lyckades få till några bra bilder. Problemet var bara att de rörde sig på tok för fort! (inte alls pga att jag inte fick till rätt inställningar på kameran.. Heh.)

















Skärpning!

Jag ber om ursäkt för detta uppehåll! Jag har haft fullt upp med ett projekt, är nämligen affischmakare till en Westernteater som min mors arbete sätter upp. Kan berätta att det inte är det lättaste jag gjort i mitt 17 åriga jordliv! Det är mycket googlande på redigeringsinsruktioner, suckande, fixande och trixande! Resultatet kanske dyker upp här i famtiden.
Ni får njuta av det gula tills vidare!

Välkomnar mig till bloggvärlden med applåder och glada hejarop!

Klantade till det, råkade i min iver radera mitt tidigare "presentationsinlägg", så här kommer ett nytt!

Mitt namn är Alida och jag bor i Västerås. Jag är 17 år och går första året på Carlforsska gymnasiets Estetik och Media-linje. Mitt stora intresse är att fotografera och min kamera är en trogen vän. Jag tycker om att skapa vackra, ibland konstiga, fotografier, redigera och illustrera på datorn.
Jag är en glad, kreativ och utåtriktad flicka som försöker fundera ut medningen med livet och vem jag är.
För att tydliggöra mitt bloggande kan jag säga att...:
1. ... jag kommer inte skriva om vad jag gör varje dag, så pass intressant är inte mitt liv!
2. ... ni kommer inte se några bilder på "dagens outfit". Too hot to show! ;)
3. ... gjorde den här bloggen för att kunna lägga ut bilder och gifar, som en fotoblogg helt enkelt!
Hope you'll enjoy!
(det verkar vara något knas med styckeindelningen, texten drar ihop sig när jag publicerar.. Otroligt frustrerande!)

Vårviskning

Ibland känner jag för att göra som Ronja Rövardotter och skrika tills rösten spricker och välkomna våren! Dock skulle det nog inte uppskattas av mina rullatorgangsters till grannar. Får skrika tyst.
RSS 2.0